Ingenting har tydligen förändrats under de sista 20 åren.
60.000 barn mobbas och trakasseras veje dag i skolan. Ett av sju barn känner en klump i magen varje dag de ska gå till skolan.
Inget...
inget har förändrats.
Jag kan berätta om en familj, där den ena dottern i familjen genomlevde detta helvete under under sex år, på en skitskola, som heter Bjurbäcksskolan i Emmaboda. Det började så smått i trean, sedan eskalerade det under hela mellan- och högstadiet.
Föräldrarna tog kontakt med klassläraren i mellanstadiet flera gånger, för samtal om detta. Dessa samtal gick ut på att läraren tyckte att dottern hade sig själv att skylla. "Om hon gjorde så och så, skulle det nog bli bättre". Detta "så och så" betydde att hon inte skulle vara så himla glad och pratig.
Ofta när hon skulle till skolan grät hon och det var då som 10-11-åring hon började utveckla sin magkatarr.... och gladheten försvann
I åttan blev det för jävligt, men denna lilla starka människa gick ensam till skolchefen och berättade om det hela. Han tog mobbarna till samtal, vilket slutade med att dottern hotades ordentligt efter det, eftersom hon hade skvallrat. Men dottern var inte den som var den, hon gick till SYO, som ställde upp till hundra procent på henne.
Hon fick byta klass!
På våren i åttan, bestämde sig föräldrarna för att flytta från Emmaboda. För vad föräldrarna än gjorde och sa, så var det alltid dotterns fel.
Och kan Ni tänka Er... dottern började nian i denna nya stad och hon fick vara precis som hon var och fick jättemycket kompisar. Det var inte tu tal om mobbing.
När hon sedan började i gymnasiet, var de ett jättegäng. Så när de gamla skolkamraterna dök upp som nybörjare på skolan, satte hon näsan i vädret och ignorerade dem totalt.
Hon kommer
aldrig att glömma denna tid av mobbing. Men hon har vänt på det hela och gjort denna jävulska tid till en enorm drivkraft för henne.
Ingen av de klasskamrater som hon senare har träffat har bett om ursäkt, fast dottern förklarade för dem hur hon mådde under tiden i Emmaboda.... de har totalt förträngt, eller vill inte komma ihåg. Dottern nog kan smälta det. Men det finns fortfarande en kille (han som var värst) som hon drömmer om att få ta en gruvlig hämnd på. Och hon
kommer att göra det... var så säker! Sen önskar hon ett långt samtal med den läraren hon hade på mellanstadiet och förklara för henne, vad hon egentligen gjorde.
Så.... ingenting har tydligen hänt de sista åren. Lagar och grejor.... till vilken nytta?
Over and out/Mamselamsen, fly förbannad.
Uppdaterad!Jag har nyss haft kontakte med den där dottern och hon säger att nästa gång hon kommer till Emmaboda, kommer hon att ta kontakt med läraren... eller rättare sagt lärarinnan. Så är det någon som känner frk. R-l (Jag ändrar namnet efter en kommentar. Fast allra helst hade jag vetalt skriva ut
hela namnet)... förvarna henne, för hon kommer att få det hett om öronen. Detta måste dottern göra, för att fri kunna gå vidare i livet.
Ingen som inte varit i situationen, fattar vilka sår/ärr som finns kvar och formar
hela livet för det mobbade barnet. Mamman vet.... för de pratar ofta, ofta om den tiden när vuxna ansvarsfulla lärare tillät barn att skada andra barn.
Fy faaaaan.... jag blir så jävla förbannad att jag gråter!
Man kunde utrota smittkoppor.... men utrota mobbing verkar omöjligt.
Varför? (Jag vet... men jag tänker inte skriva det här)
![images[2]](http://static.flickr.com/92/254284687_515bb8836b_o.jpg)
